Jag kan inte minnas att jag någonsin spelat Solar Jetman, men The Advantage (nördarna som instrumentaliserar och ibland också sätter ord till Nintendomusik) fick mig att lyssna på några olika versioner av musiken som är i slutet av spelet. Först originalet:

Nerd Army gör låten i samma höga tempo:

Genierna i The Advantage inser att om man sänker tempot hittar låten sig själv och det blir faktiskt helt fantastiskt:

De nördar till det ännu mer genom att sätta text på det hela ("Someone's coming, coming closer"):

Man kan förstås kalla det "bloggtorka", men jag måste ändå säga att version 3 är lysande. Och de andra är lite kul att jämföra med.

Rock on!

Nu, sovdags. 

 

Juni

3 juli 2011 02:05

Åh, älskar det där ljudet när den skjuter de blå "monstren". Får glada minnesbilder (ljudminnen?) från Megaman på Game Boy! Fler borde förresten tolka gammal spelmusik.

nattblogg

3 juli 2011 22:44

:)
Ungdomen nuförtiden vet inte vad de gått miste om.

 

Juni

3 juli 2011 23:37

Nej, ack så sant :)

 

Juni

3 juli 2011 23:38

Vänta, betyder det att vi är gamla...?

nattblogg

4 juli 2011 00:50

Jag hoppas jag blir vuxen snart. Det börjar bli dags. Men jag är ju äldre än du.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag drömde att det var fest i något hus. Mitt ex, E-L, gick dit. För hon känner liksom alla. I huset bodde Roger Pontare. Han berättade att han hade arbetat med vind hela livet. Han visade något som hade med vind att göra, något plagg eller liknande...

En gång för länge sen, när vi var ihop, så ringde hon och berättade om vad någon hade sagt eller gjort. Jag minns bara att jag svarade: "Människor är idioter." Och hon skrattade befriat.   Jag tänker ofta på det nu. Det jag sa. Och att det ligger...

Det finns en sorg i att en vän inte ser en. Att bli sedd och ändå inte sedd.  ...

Vi gick på "Ett sista race". Det var nästan fullt i salongen. Publiken skrattade och kommenterade. Det var trevligt.   Den var förstås oerhört fånig. Medvetet fånig, men kanske också för att det är enklare.  Rollbesättningen var lysande. Särs...

Orden. Ord är till för sanningen.  För att säga den, för att måla den, för att den ska få komma fram både direkt och indirekt, för att den ska få lysa upp.    Om bara orden kunde användas så.  Om bara den som talade ville säga det som är sant...