Vi gick i samma klass på gymnasiet. Han kallade mig ibland för mitt efternamn, men det är en av få personer som kunnat göra det på ett sätt som låtit bra. Tonen i rösten. Jag tror att det var jag som introducerade honom till Metallica. Det var något vi sedan hade gemensamt. 

Det var snart 20 år sedan vi gick i samma klass. Och 10 år sedan vi träffades (på klassåterträff). Jag ser ibland vad han gör på facebook. 

För någon natt sedan drömde jag om honom. Han ringde mig och ville tala om något jag hade gjort på facebook, om jag förstod honom rätt. Klickat gilla på fel sak eller skrivit en kommentar som jag inte borde. Det jag hade gjort hade i alla fall avslöjat för hans flickvän att han tänkte ge henne en bok av Patrick Modiano, nobelpristagaren, som present någon gång. Han sa: "Fattar du vad du gör med mig?" Och så förklarade han, men i drömmen var det något oklart. Och jag undrade om han var riktigt seriös. "J, skojar du med mig?" frågade jag. Men han svarade inte.

Något senare ringde hans syster mig. Hon hade samma ärende. Och det var ungefär lika oklart vad jag egentligen hade gjort, även om hon talade längre och lite mer utförligt. Efter ett tag var hon i min lägenhet, tillsammans med en vän. Jag frågade även henne om det var på allvar. Om det var det, så måste hon ju kunna säga konkret vad det gällde. Men hon fortsatte att tala allmänt om hur det är på facebook och vad man gör och inte gör. Jag tröttnade och sa att hon hade tre sekunder på sig att säga vad det gällde, annars skulle jag ta det som att de skämtade med mig. "Tre, två, ett. Ok, då var det inget. Hälsa J att det var ett roligt skämt." I drömmen var jag road, men jag lät allvarlig och lite hårt på rösten.

Ännu något senare var jag på personalmöte och berättade då om Js skämt, som jag tyckte var roligt. Jag ville dock inte avslöja från början av berättelsen att det rörde sig som ett skämt, samtidigt som jag var lite orolig över att mina arbetskamrater skulle tänka att J var en konstig figur. Han hade faktiskt varit en av mina bästa vänner på gymnasiet. En fin kille. Inkluderande. Mitt i berättelsen kommer jag på att Js skämt varit en dröm, så jag berättar att "förresten så var det en dröm". Det ställer J i klart bättre dager, men det gör också historien något mindre intressant. Jag fortsätter i alla fall och kommer till slut till poängen i berättelsen, att det bara var ett skämt (eventuellt ett aprilskämt).

Sedan vaknar jag. Försöker återberätta drömmen, men märker att den är något obegriplig. Framförallt är det roliga i skämtet svårt att förmedla. Det var mer en känsla. Undrar om ens J skulle förstå.