Direktlänk till inlägg 25 januari 2023
Malignant börjar ganska lovande. Man vet förstås aldrig, men den har potential. I all fall om man tänker bort själva inledningen, när läkare på 90-talet oroar sig för någon form av monster eller människa eller vad han är. Det visar sig.
En kvinna som ser när mord inträffar, som om hon själv vore där. Och sedan visar det sig att morden verkligen har inträffat. Hon ser på TV att ett av de mord hon just bevittnat verkligen har inträffat. Hon ser ett till mord och går till polisen. De övertalas att kolla upp det hon just har sett och de hittar då ett lik av en person som nyss har mördats.
Sedan spårar allt ur.
Det har redan antytts i början av filmen, men nu kommer betydligt mer än antydningar.
Det visar sig att hon har en ond tvilling i sin hjärna, som tar över hennes kropp. Han sitter i baksidan av huvudet och när han är aktiv så går hon baklänges. Det ser ut lite som i The Ring-filmerna, men ändå inte.
Den onda tvilligen var från början någon form av parasiterande siamesisk tvilling som opererades bort när hon var 8 eller 9 år. Men lite av hjärnan måste lämnas kvar, för att inte hennes hjärna skulle skadas.
Jag vet inte hur de tänkte när de gjorde filmen.
Jag drömde att det var fest i något hus. Mitt ex, E-L, gick dit. För hon känner liksom alla. I huset bodde Roger Pontare. Han berättade att han hade arbetat med vind hela livet. Han visade något som hade med vind att göra, något plagg eller liknande...
En gång för länge sen, när vi var ihop, så ringde hon och berättade om vad någon hade sagt eller gjort. Jag minns bara att jag svarade: "Människor är idioter." Och hon skrattade befriat. Jag tänker ofta på det nu. Det jag sa. Och att det ligger...
Det finns en sorg i att en vän inte ser en. Att bli sedd och ändå inte sedd. ...
Vi gick på "Ett sista race". Det var nästan fullt i salongen. Publiken skrattade och kommenterade. Det var trevligt. Den var förstås oerhört fånig. Medvetet fånig, men kanske också för att det är enklare. Rollbesättningen var lysande. Särs...
Orden. Ord är till för sanningen. För att säga den, för att måla den, för att den ska få komma fram både direkt och indirekt, för att den ska få lysa upp. Om bara orden kunde användas så. Om bara den som talade ville säga det som är sant...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|