I tisdags köpte jag en ny mössa och nya vantar. Jag vet inte var de gamla är. Det är ofta så när kylan kommer. Och sedan brukar jag förlägga den ena av vantarna eller båda eller mössan eller både vantarna och mössan på bussen. För att jag är ovan vid att ha dem med mig. Och jag tar av mig dem på bussen. Jag tänkte på det nu. Att inte glömma något kvar på bussen.

I torsdags såg jag till och med till att lägga ner vantar och mössa i ryggsäcken, för att verkligen få med mig allt. Och när jag sedan plockar upp dem igen så saknas en vante. Jag tänker att detta måste jag blogga om.

Men innan jag tagit mig för att blogga, så hittar jag, på fredagen, den "förlorade" vanten. Den låg längre ner i ryggsäcken.

En händelserik vecka, med andra ord. Men den är i och för sig inte slut ännu.

Det var en sån dag igen, igår. Håkan Persson spelade musik som faktiskt var riktigt bra, på P3 Rock. Det är inte alltid det är så. Ibland börjar jag lyssna, men det är bara black metal och annat svårlyssnat. Igår började han med något black sabbath-influerat, men som samtidigt lät nytt och fräscht. Jag lyssnade i telefonen, med ena hörsnäckan i örat, men satte snart in den andra också och gick och log för mig själv, på väg mot bussen.

Han sa inte vad de hette, men de skulle vara förband till nästa band som han spelade. Sedan spelade han något som lät som Candlemass, tills sången kom. Sångaren lät som Ozzy. Det visade sig vara från Black Sabbaths nya skiva. Det fortsatte i samma stil. Det visade sig vara första bandet igen, så det var inte så underligt. Uncle Acid and the Deadbeats. Sångaren intervjuades också och fler låtar spelades. Kanske är det så, att när det är bra så är det inte för att det spelas en massa bra band, utan för att det spelas ett bra band. Men flera låtar.

För lite längre sedan, på ett annat program och i en annan kanal, talades det om Buddy Holly. Och man passade då också på att spela lite ur Weezers låt med samma namn. Varpå någon av programledarna frågar: "Är det samma Weezer som gjorde 'Teenage Dirtbag'?" och får till svar att det är samma, men det var medan de ännu var bra. Jag vet inte vilka som gjorde "Teenage Dirtbag", men jag vet att det var en riktigt jobbig låt, så jag får googla. De visar sig heta Wheatus. Riktiga Weezer skulle i alla fall aldrig göra något sådant. Jag ska medge att när "Buddy Holly" brukade spelas på radion, så trodde jag att den hade något att göra med Hardy Nilsson, och att Weezer var från Norrland. Så jag har inte heller full koll alltid. Men ändå.

Någon gång däremellan lyssnade jag på P2. P2 är en svår kanal, för rätt vad det är kommer finska timmen och sedan är det på persiska eller något annat och det är ingen textning. För det är radio. Men när det är musik så spelas det mycket som är bra. Denna gång var det Brahms. Det lät som en sång om hur det efter alla svårigheter och lidanden till slut blev frid och det var verkligen slut på det onda som varit. När den spelat klart sa programledaren: "Allt kommer att bli bra." Just så.