Det var en sån dag igen, igår. Håkan Persson spelade musik som faktiskt var riktigt bra, på P3 Rock. Det är inte alltid det är så. Ibland börjar jag lyssna, men det är bara black metal och annat svårlyssnat. Igår började han med något black sabbath-influerat, men som samtidigt lät nytt och fräscht. Jag lyssnade i telefonen, med ena hörsnäckan i örat, men satte snart in den andra också och gick och log för mig själv, på väg mot bussen.

Han sa inte vad de hette, men de skulle vara förband till nästa band som han spelade. Sedan spelade han något som lät som Candlemass, tills sången kom. Sångaren lät som Ozzy. Det visade sig vara från Black Sabbaths nya skiva. Det fortsatte i samma stil. Det visade sig vara första bandet igen, så det var inte så underligt. Uncle Acid and the Deadbeats. Sångaren intervjuades också och fler låtar spelades. Kanske är det så, att när det är bra så är det inte för att det spelas en massa bra band, utan för att det spelas ett bra band. Men flera låtar.

För lite längre sedan, på ett annat program och i en annan kanal, talades det om Buddy Holly. Och man passade då också på att spela lite ur Weezers låt med samma namn. Varpå någon av programledarna frågar: "Är det samma Weezer som gjorde 'Teenage Dirtbag'?" och får till svar att det är samma, men det var medan de ännu var bra. Jag vet inte vilka som gjorde "Teenage Dirtbag", men jag vet att det var en riktigt jobbig låt, så jag får googla. De visar sig heta Wheatus. Riktiga Weezer skulle i alla fall aldrig göra något sådant. Jag ska medge att när "Buddy Holly" brukade spelas på radion, så trodde jag att den hade något att göra med Hardy Nilsson, och att Weezer var från Norrland. Så jag har inte heller full koll alltid. Men ändå.

Någon gång däremellan lyssnade jag på P2. P2 är en svår kanal, för rätt vad det är kommer finska timmen och sedan är det på persiska eller något annat och det är ingen textning. För det är radio. Men när det är musik så spelas det mycket som är bra. Denna gång var det Brahms. Det lät som en sång om hur det efter alla svårigheter och lidanden till slut blev frid och det var verkligen slut på det onda som varit. När den spelat klart sa programledaren: "Allt kommer att bli bra." Just så.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag drömde att det var fest i något hus. Mitt ex, E-L, gick dit. För hon känner liksom alla. I huset bodde Roger Pontare. Han berättade att han hade arbetat med vind hela livet. Han visade något som hade med vind att göra, något plagg eller liknande...

En gång för länge sen, när vi var ihop, så ringde hon och berättade om vad någon hade sagt eller gjort. Jag minns bara att jag svarade: "Människor är idioter." Och hon skrattade befriat.   Jag tänker ofta på det nu. Det jag sa. Och att det ligger...

Det finns en sorg i att en vän inte ser en. Att bli sedd och ändå inte sedd.  ...

Vi gick på "Ett sista race". Det var nästan fullt i salongen. Publiken skrattade och kommenterade. Det var trevligt.   Den var förstås oerhört fånig. Medvetet fånig, men kanske också för att det är enklare.  Rollbesättningen var lysande. Särs...

Orden. Ord är till för sanningen.  För att säga den, för att måla den, för att den ska få komma fram både direkt och indirekt, för att den ska få lysa upp.    Om bara orden kunde användas så.  Om bara den som talade ville säga det som är sant...