Först så är man ganska nöjd. Över att ha kommit överens. Efter besvärliga samtal.

Sedan förstår man att man har blivit manipulerad. Det är mycket lättare att manipulera andra när man först har manipulerat sig själv. När man verkligen tror att det är synd om en. När man tycker att det är en kränkning när folk ställer krav på en, oavsett vad det innebär om man inte lever upp till de kraven. Även om det är på liv och död.

Sedan börjar man reflektera. Och förstår mer. 

Och det är en stor hjälp att inte vara ensam. Att det finns någon mer som ser. Någon som har sett betydligt mer än en själv.

Och man förstår att man är tillbaka på ruta ett. Samtalen har inte kommit någonstans.

Men man förstår lite mer. Och kanske kan man förklara lite mer.

För när man pratar med någon som har självbilden att han är tillmötesgående och snäll och gör sitt bästa, så finns det en vilja att också leva upp till den självbilden. 

Men försvarsmekanismer är starkare än viljan. 

Och viljan att söka verklig hjälp är för svag. 

 

Daniel

12 december 2023 07:01

Kan absolut relatera till det. Man kan göra "tyckasyndomsigsjälvet" till en sanning och snart blir det andra det är fel på.

http://https://theentangler.blogspot.com

nattblogg

12 december 2023 17:35

Ja, det är mycket som riskerar att bli uppochned i sådana situationen.

Jag klickar på din länkadress, men det verkar vara något stavfel i den.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag drömde att det var fest i något hus. Mitt ex, E-L, gick dit. För hon känner liksom alla. I huset bodde Roger Pontare. Han berättade att han hade arbetat med vind hela livet. Han visade något som hade med vind att göra, något plagg eller liknande...

En gång för länge sen, när vi var ihop, så ringde hon och berättade om vad någon hade sagt eller gjort. Jag minns bara att jag svarade: "Människor är idioter." Och hon skrattade befriat.   Jag tänker ofta på det nu. Det jag sa. Och att det ligger...

Det finns en sorg i att en vän inte ser en. Att bli sedd och ändå inte sedd.  ...

Vi gick på "Ett sista race". Det var nästan fullt i salongen. Publiken skrattade och kommenterade. Det var trevligt.   Den var förstås oerhört fånig. Medvetet fånig, men kanske också för att det är enklare.  Rollbesättningen var lysande. Särs...

Orden. Ord är till för sanningen.  För att säga den, för att måla den, för att den ska få komma fram både direkt och indirekt, för att den ska få lysa upp.    Om bara orden kunde användas så.  Om bara den som talade ville säga det som är sant...