Först så är man ganska nöjd. Över att ha kommit överens. Efter besvärliga samtal.

Sedan förstår man att man har blivit manipulerad. Det är mycket lättare att manipulera andra när man först har manipulerat sig själv. När man verkligen tror att det är synd om en. När man tycker att det är en kränkning när folk ställer krav på en, oavsett vad det innebär om man inte lever upp till de kraven. Även om det är på liv och död.

Sedan börjar man reflektera. Och förstår mer. 

Och det är en stor hjälp att inte vara ensam. Att det finns någon mer som ser. Någon som har sett betydligt mer än en själv.

Och man förstår att man är tillbaka på ruta ett. Samtalen har inte kommit någonstans.

Men man förstår lite mer. Och kanske kan man förklara lite mer.

För när man pratar med någon som har självbilden att han är tillmötesgående och snäll och gör sitt bästa, så finns det en vilja att också leva upp till den självbilden. 

Men försvarsmekanismer är starkare än viljan. 

Och viljan att söka verklig hjälp är för svag.