Jag liksom förlorade min lillasyster. Hon finns kvar, men vi förlorade varandra. 

Vi älskade varandra och jag tror att det bidrog till att det inte gick att träffas längre. För vissa saker gör ont, när det är människor som man älskar. Det är inget underligt. Men det är en saknad.

När jag skulle flytta söderut för att studera fäste jag mig vid en av mina arbetskamrater, som skulle ha kunnat vara min lillasyster. Jag reflekterade inte över det då, men det föll på plats senare. Hon fyllde lite av en lillasysters plats. 

Sedan flyttade jag norrut igen. Det är mer hemma, när det inte är så långt söderut. 

När jag skulle flytta söderut igen så var det därför lite uppslitande. 

Jag fäste mig vid en ung kvinna, som kunde ha varit min lillasyster. Jag reflekterade inte över det då. Men det var väl ett sätt att ha en tråd kvar, norrut. Och jag har väl fortfarande kvar ett hål i mitt hjärta, för en lillasyster. Det var egentligen inget bra beslut, att hålla den kontakten. Det ledde till att livet blev mer komplicerat och jag behövde ta en paus.

Nu när jag har kommit ner på riktigt förstår jag att jag kunde ha flyttat direkt.

För jag hade en lillasyster här som väntade.