Jag var på promenad och hittade ett litet område från tidigt 80-tal. 

Det var magiskt. I mörkret. 

Jag gick dit igen ikväll. 

Man kan stå där och titta. Och se en annan tid.

När Åshöjden gick på TV. Och sen gå därifrån. Och ha det med sig.

Jag minns inte hur det var när Dallas gick. Jag minns att jag hörde om hur Bobbys död bara varit en dröm, men då följde jag inte serien själv. Nu har jag sett alla nya avsnitt hittills. Och jag börjar fundera: Var Bobby en gnällig gubbe redan då? Var det poängen med serien? Att man skulle hålla på den "elake" JR, för hans bror är ju så sjukt jobbig? Dessutom spelar han dåligt.

Men det var bra när han slog den andra snubben, vad han nu hette. Som stötte på hans fru.

Förutom stressen, som jag inte riktigt förstår, så är det ju lugnt och harmoniskt. 

Men varifrån kommer stressen?

Uppsatsen som borde ha varit färdig för 7 år sedan? 

Grekiskan som går för sakta framåt?

Att jag inte unnar mig att koppla av, utan också gör avkopplingen till något på "att göra"-listan? Jag kan ju läsa en bok om Hedenius och hans tid, utan att det ska vara ett måste. Eller kan jag inte det?

Tänkte för några veckor sen blogga om avslut. I anslutning till Hedenius-boken. Att den påminner mig om min första termin och att nu ska jag skriva klart min sista uppsats. Hur cirkeln sluts. Men sen försvann all min ork och då kunde jag inte skriva. 

Nu är det dock lugnt och harmoniskt.

Kanske det kommer en Hedenius-blogg. En enda röra. Det kanske hjälper.

Vad trött jag var igår.

Nu är jag i alla fall piggare. Har fått en lite ny dygnsrytm. Det är skönt.

Har funderat på vad mycket lättare det skulle bli om folk läste och tänkte själva. Lite mer.

Och att ibland är det väldigt lika. Hur folk är.

Undrar om en polett trillar ner hos mig själv snart.

Jag är ju trots allt piggare idag än igår kväll.

Wazzabi!

WAzzAbiii!

Waaaazzzzzaaaabbiii!

WazzAAAAAbi!

wwwaaaaazzzzzaaaabbbii!

WAZZABBBiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!

---iiiiiiiiiiiiiiiiiii!

---iiii!

Wazzzaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa