Av någon anledning var min flickvän orolig för sina fiskar. Det hade något att göra med fodret. 

Jag tror att jag sa något om att om fodret var skadligt så skulle man märka det genom att fiskarna dog, vilket de ju inte hade gjort. Sedan slog det mig att jag inte varit orolig också av motsatt anledning: Jag hade tänkt att om fodret var skadligt så skulle de inte vara direkt dödligt, utan de skulle gradvis bli sämre så att man hade möjlighet att sluta ge dem ett eventuellt skadligt foder. Till en början skulle man eventuellt inte ens märka något

Det gick förstås inte ihop. Men jag slapp i alla fall oroa mig.

Det säger väl något om min ibland obotliga optimism. 

Som jag hade i alla fall innan jag gick in i väggen.