Jag liksom förlorade min lillasyster. Hon finns kvar, men vi förlorade varandra. 

Vi älskade varandra och jag tror att det bidrog till att det inte gick att träffas längre. För vissa saker gör ont, när det är människor som man älskar. Det är inget underligt. Men det är en saknad.

När jag skulle flytta söderut för att studera fäste jag mig vid en av mina arbetskamrater, som skulle ha kunnat vara min lillasyster. Jag reflekterade inte över det då, men det föll på plats senare. Hon fyllde lite av en lillasysters plats. 

Sedan flyttade jag norrut igen. Det är mer hemma, när det inte är så långt söderut. 

När jag skulle flytta söderut igen så var det därför lite uppslitande. 

Jag fäste mig vid en ung kvinna, som kunde ha varit min lillasyster. Jag reflekterade inte över det då. Men det var väl ett sätt att ha en tråd kvar, norrut. Och jag har väl fortfarande kvar ett hål i mitt hjärta, för en lillasyster. Det var egentligen inget bra beslut, att hålla den kontakten. Det ledde till att livet blev mer komplicerat och jag behövde ta en paus.

Nu när jag har kommit ner på riktigt förstår jag att jag kunde ha flyttat direkt.

För jag hade en lillasyster här som väntade.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag drömde att det var fest i något hus. Mitt ex, E-L, gick dit. För hon känner liksom alla. I huset bodde Roger Pontare. Han berättade att han hade arbetat med vind hela livet. Han visade något som hade med vind att göra, något plagg eller liknande...

En gång för länge sen, när vi var ihop, så ringde hon och berättade om vad någon hade sagt eller gjort. Jag minns bara att jag svarade: "Människor är idioter." Och hon skrattade befriat.   Jag tänker ofta på det nu. Det jag sa. Och att det ligger...

Det finns en sorg i att en vän inte ser en. Att bli sedd och ändå inte sedd.  ...

Vi gick på "Ett sista race". Det var nästan fullt i salongen. Publiken skrattade och kommenterade. Det var trevligt.   Den var förstås oerhört fånig. Medvetet fånig, men kanske också för att det är enklare.  Rollbesättningen var lysande. Särs...

Orden. Ord är till för sanningen.  För att säga den, för att måla den, för att den ska få komma fram både direkt och indirekt, för att den ska få lysa upp.    Om bara orden kunde användas så.  Om bara den som talade ville säga det som är sant...