Jag tog ut en av mina nördigaste böcker ("Jerusalem and Athens: Critical Discussions on the Philosophy and Theology of Cornelius Van Til") från bokhyllan och läste innan jag skulle somna. Det är en pocket, lite större format, som har släppt lite i limningen. Jag somnade innan jag läst ut kapitlet och när jag vaknade så hade den spruckit också i pärmen, nästan hela vägen upp.

Har aldrig hänt mig förut. Inte på det sättet.

Nu får jag köpa sån där plast som man hade i skolan och plastade in böcker med. Det passar bra till den boken.

Jag märker att det senaste inlägget inte var klart. Jag trodde att jag ville säga att jag är kluven till ”Blå ögon”. Men skälen till att jag är kluven döljer mer än jag trodde.

Sådant jag inte just nu kan sätta ord på.

Jag var ganska imponerad när jag såg inledningen till det första programmet. Det var mörkt, lågmält, snyggt. Det här kan bli en riktigt bra serie, tänkte jag. Lite brittiska vibbar. På ett bra sätt.

Sedan kom vinjetten. Soldater som marcherar blandas med midsommarfirande. Det skulle alltså handla om rasism. Viktigt ämne. Svårt att göra nyanserat. Och ganska lätt att det känns tjatigt.

Jag har åtminstone en vän på facebook som är Sverigedemokrat. Han skriver om det en hel del. Också lite tjatigt, men han är den ende som är öppen med det, så inte lika. Jag har ganska många vänner där som delar länkar om hur dåliga SD är. Och en hel del som tar upp diskussioner om frågorna, utan att det är riktigt klart var de står. Efter valet var det rätt skönt att det skulle bli lugnare. - Och sen utlystes extraval... 

Jag läste någonstans att SD har lyckats att få partierna att göra invandringen till den viktigaste frågan, trots att väljarna inte tycker att det är så. Och det känns rätt onödigt. Vad som också känns onödigt är att jag sitter och försöker hålla tungan rätt i mun, för att inte skriva något som kan uppfattas som att jag röstar på SD. Det klimatet känns rätt trist. 

Efter första avsnittet av "Blå ögon" var jag lite upprörd. "Trygghetspartiet", med en variant på SD:s logga och med oärliga representanter som ska mörka vad de egentligen vill och vara smidiga, för att senare ta fram det verkliga budskapet. Får man framställa ett parti på det sättet? (Och kommer det inte bara att öka klyftan mellan etablissemanget och SD:s väljare när SVT gör så?) 

Det har sedan utvecklats till att handla om mer öppna och våldsamma rasister. Det är inte alltid så lågmält och snyggt, och framförallt inte alltid så trovärdigt. Men det är i alla fall inte så tjatigt. Jag följer serien så att jag till och med blev besviken när den gjorde ett uppehåll över nyår. Såg just senaste avsnittet på svtplay.

En högerextrem grupp som gör en IS(islamiska staten)-video. Jag är fortfarande något frustrerad över ensidigheten. Men det är i alla fall tempo och en del intressanta relationer som man inte vet vart de är på väg.