Sitter och lyssnar på Budgie. Bra grejer. Minns inte hur jag snubblade över dem.

Kommer att tänka på Chicago. Inte på grund av Budgie, utan tiden på dygnet. 25 or 6 to 4. En text om att det är tidigt på morgonen, men ingen text har ännu kunnat produceras.

Egentligen läser jag texter som inte borde ha skrivits. Men som nu måste läsas. Dubbelarbete kanske man kan kalla det. Fast jag är inte säker på om det första arbetet som las ner var särskilt helhjärtat. Kanske därför det ger extrajobb.

Rampljuset lockar med "Nakenbilder..?" Varför vill folk ha läsare om de inte har något att säga? Dum fråga. Alla vill ha uppskattning på något sätt. Eller åtminstone uppmärksamhet. Och alla har något att säga. Egentligen. Bara att de kanske inte vet vad. Just nu.

Nu är klockan strax fem. Jag är uppenbarligen rätt trött. Ska återvända till den av texterna som inte borde skrivits som jag satt och läste. Här är Budgie:

(Läsare med huvudet på skaft och som är intresserade av metalmusik kan ha spårat Budgie via Metallica som spelat både deras Breadfan och Crash Course in Brain Surgery.  Själv klickade jag vidare någon gång på youtube, dock inte via Metallica. Kommer förmodligen att förbli ett mysterium. Som å andra sidan säkert bara är intressant för mig själv.)

Idag var finalen.

Det var nya planer så det blev jobb och melodifestival.

Jag tittade, eller hade i alla fall tv:n på, men måste ändå hålla med Mauro:

I morgon blir det jobb. Ingen schlager. 

Skicka Ranelid. Det vore kul att höra vad engelsmännen tycker om det.

Tyskarna skulle nog älska honom i alla fall.

Eller skicka Torsten.

Jag reser mig.

Igen.

Men det blir väl Loreen.

För att hon är bäst.

Eller nåt sånt.

Men det är skönt.

Ingen schlager i morgon. 

Nattliv:

Med komp från "Lödder" till och från. 

Efter att ha sett Björn Ranelids bidrag i Melodifestivalen kan jag bara konstatera vad alla andra förmodligen redan visste: Peter Englund gjorde en total felbedömning.