Jag tog en promenad. Min telefon dog trots att den hade kvar ganska mycket batteri. Men det var kallt. Så jag hade ingen koll på tiden. Tog en omväg när jag var på väg tillbaka och började närma mig. Behövde gå längre. Det kändes i kroppen. Och själen. Har en del att bearbeta. 

När jag kom hem och kunde se vad klockan var så hade jag varit ute i två och en halv timme. 

Det var välbehövligt. 

Jag läste någon serietidning för länge sedan, där det var fiskar och hajar och andra havsdjur som talade med varandra. Jag tror att det var den serien. Någon av dem läste i alla fall titeln "Den gamla och havet" och kommenterade att det var synd att hela handlingen berättades i titeln. 

Fler kan spela det spelet.