Jag läste "Stieg Larssons arkiv: Nyckeln till Palmemordet" av Jan Stocklassa. Boken är i två delar: den första delen går igenom Stieg Larssons kartläggningar där han försöker se hur främlingsfientliga grupper kan ha haft kopplingar till Palmemordet. Stocklassa berättar också om Stiegs liv och hur han intervjuar personer som kände Stieg, framförallt hans sambo Eva. I del två gör Stocklassa egna undersökningar.

Några avsnitt i del ett är ganska talande, på olika sätt. Jag citerar nedan. Hela boken är egentligen värd att skrivas om, på grund av den väldigt skiftande kvalitéen, vilket gör den intressant på sitt sätt. 

Korta kommentarer om de fyra citaten:

1. DN och SVT hade en agenda som kanske inte var så verklighetsbaserad när man ser det med lite perspektiv. 

2. Stieg Larssons reaktion är ganska rolig. Plus att nazismen uppenbarligen är en form av soacialism, om man bara håller sig till relevanta definitioner.

3. Stieg Larsson använder sig inte av relevanta definitioner i sin bok. Ganska magstarkt egentligen att definiera grupper som är politiskt sett vänster som om de vore "högerextrema". 

4. Stieg Larssons uppväxt kan förklara varför det onda per definition måste vara "höger". 

Och ja, jag tycker att det är ganska bekymmersamt att Stieg Larssons "Expo" betraktas som någon form av auktoritet på högerextremism. 

"Efter två månader började möjligheten att polisen inte skulle lyckas lösa mordet diskuteras öppet, men fortfarande höll de största och mest seriösa medierna, med Dagens Nyheter och Sveriges Television i spetsen, Holmérs fana högt. På något sätt verkade DN dessutom ha en särskild kanal till utredningen, eftersom de alltid lyckades få tag på nyheter från Palmerummet innan övriga medier." (s.68)

"Ett par veckor efter att Holmér var borta för gott och den nya decentraliserade polisorganisationen börjat arbeta hade Säpo på ett rätt så iögonfallande sätt besökt Stieg på TT. Kanske hade de hört från Palmeutredningen om hans expertis inom extremhögern. Deras frågor hade varit på en sällsynt låg nivå, bland annat hade de frågat vilken relation nationalsocialisterna hade till övriga socialistpartier. De trodde på allvar att nassar var socialister. Eva hade aldrig sett Stieg så arg som den kvällen." (s.99)

"I boken slog Anna-Lena och Stieg fast att 'högerextremism' var ett trubbigt uttryck eftersom vissa relevanta grupper kunde betraktas som vänster och andra inte hade någon ideologi. Högergrupperna kunde sedan delas upp i 'fascister' och 'ultrahöger'. Gemensamt för alla vara bara invandrarfientligheten." (s.164)

"'Vad var det som drev Stieg?' frågade jag.

'Det där kom från hans morfar som han växte upp med till dess han var nio år', sa Eva. 'Morfar var ju till och med stalinist och han var definitivt antinazist under kriget. Så det var där han fick kunskap om andra världskriget och högerextremism. Från morfar Severin.'" (s.167)

En dag ska jag skriva en bok om trötthet. Om jag orkar.

Men seriöst. Det kan finnas tillräckligt med material till en bok. En liten bok, eftersom jag ofta skriver ganska kortfattat. 

Trötthet ses ofta som något negativt. 

Men det fyller uppenbarligen en funktion. I sig självt är trötthet något bra, något vi behöver. För att vi behöver vila. Vi behöver avkoppling. Vi behöver vara icke-produktiva. Vi behöver leka. Vi behöver vara människor.

Det kan bli en bra bok.