Det finns en gammal skräckfilm om jättelika myror som terroriserar en stad. På svenska fick filmen titeln "Spindlarna", förmodligen för att "Myrorna" låter ganska lamt. Den engelska titeln är det mer suggestiva "Them!"

En av Gary Larson's bilder bygger på denna film. En person har precis öppnat dörren och utanför står två jättemyror. Personen som har öppnat har vänt sig in mot rummet och säger: "Gentlemen, it's them." 

Jag vet inte om titeln "Us" anspelar på "Them!". Båda är i alla fall skräckfilmer med suggestiva titlar. Och i en av scenerna säger pojken i familjen: "It's us." Det är när familjen möter sin skuggfamilj, eller vad man ska kalla den. En likadan familj, men ändå väldigt annorlunda. 

Chris Stuckman hade rekommenderat filmen. Jag brukar lita på hans rekommendationer, även om jag i efterhand ibland kan fråga mig varför. Och så tänker jag på att han gillade senaste Star Wars (nr 8 i serien). Den var (objektivt talat) inte bra. Men ändå litar jag på honom. Kanske för att så ofta när han recenserar skräck så talar han om hur mycket han älskar skräck. Och för att han oftast verkar ha välgrundade uppfattningar. 

Us är bra den första halvan, eller något sånt. När de bygger upp det hela.

Sedan börjar saker förklaras, kanske lite för mycket. Jag tror att regeln är att i en thriller ska man förklara, i en skräckfilm ska man låta det vara ett mysterium. Om det inte finns goda skäl att avvika från regeln förstås. Här verkar förutsättningarna för handlingen egentligen inte vara mer än just förutsättningar för handlingen. Och dessa haltar i flera avseenden, som jag inte kan gå in på utan att förstöra filmen.

Kan man ha överseende med denna brist så är den ändå intressant. Den är väldigt välspelad. Och humorn i filmen är naturlig. När man får saker förklarat så kan det också ge ett annat perspektiv, så att man funderar över vad man egentligen har sett och att se filmen en andra gång skulle vara intressant. Får se om jag gör det, när jag kan göra det till en lägre konstad än biobiljettpriset.

---

Istället för att se om Us såg jag igår "Den skyldige". Den var lysande. Men den kan jag inte blogga om. För allt i filmen är handling och dialog. Man följer samma person som befinner sig på larmcentralen under hela filmen och tar emot samtal; han förflyttar sig endast mellan två rum. Allt som är intressant med filmen rör därför händelseutvecklingen. Och den är värd att ses i dess helhet, utan några förhandshintar.