I tisdags köpte jag en ny mössa och nya vantar. Jag vet inte var de gamla är. Det är ofta så när kylan kommer. Och sedan brukar jag förlägga den ena av vantarna eller båda eller mössan eller både vantarna och mössan på bussen. För att jag är ovan vid att ha dem med mig. Och jag tar av mig dem på bussen. Jag tänkte på det nu. Att inte glömma något kvar på bussen.

I torsdags såg jag till och med till att lägga ner vantar och mössa i ryggsäcken, för att verkligen få med mig allt. Och när jag sedan plockar upp dem igen så saknas en vante. Jag tänker att detta måste jag blogga om.

Men innan jag tagit mig för att blogga, så hittar jag, på fredagen, den "förlorade" vanten. Den låg längre ner i ryggsäcken.

En händelserik vecka, med andra ord. Men den är i och för sig inte slut ännu.

 

Petra

2 december 2013 17:38

:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag drömde att det var fest i något hus. Mitt ex, E-L, gick dit. För hon känner liksom alla. I huset bodde Roger Pontare. Han berättade att han hade arbetat med vind hela livet. Han visade något som hade med vind att göra, något plagg eller liknande...

En gång för länge sen, när vi var ihop, så ringde hon och berättade om vad någon hade sagt eller gjort. Jag minns bara att jag svarade: "Människor är idioter." Och hon skrattade befriat.   Jag tänker ofta på det nu. Det jag sa. Och att det ligger...

Det finns en sorg i att en vän inte ser en. Att bli sedd och ändå inte sedd.  ...

Vi gick på "Ett sista race". Det var nästan fullt i salongen. Publiken skrattade och kommenterade. Det var trevligt.   Den var förstås oerhört fånig. Medvetet fånig, men kanske också för att det är enklare.  Rollbesättningen var lysande. Särs...

Orden. Ord är till för sanningen.  För att säga den, för att måla den, för att den ska få komma fram både direkt och indirekt, för att den ska få lysa upp.    Om bara orden kunde användas så.  Om bara den som talade ville säga det som är sant...