Jag gick till sjön och badade med min hyresvärd och hans son. Jag tog inte med mig mobilen. Skönt att vara utan när man är ledig. Däremot måste jag ha tagit med mig nycklarna. Vet inte varför. Det är ju inte som att min hyresvärd inte kan låsa upp. När jag kommit hem kunde jag i alla fall inte hitta dem i någon ficka. Eller någon annanstans. De måste ha lämnat badbyxefickan och sjunkit till botten. Någon dag senare gick jag till sjön för att se om de ändå hållits uppe av nyckelringen och drivit i land. Lönlöst.

På personalmötet i tisdags berättade jag att min nyckelbricka låg på botten av en sjö. Och min hyresvärd ska se till att göra en ny kopia har han sagt.

Idag när jag kom hem så fortsatte jag att städa. Det kommer att bli ordning här så småningom. Flyttade lite böcker. Sorterade lite papper. Kastade lite. Under böcker och papper, på nattduksbordet, låg nycklarna.

Det ska bli skönt när det blir ordning. Men det är tydligt att det har sina risker att städa. 

Jag får avväga det hela, riskerna mot fördelarna.

 

Juni

19 augusti 2012 23:32

Stora risker med att städa... Jag föredrar begränsningslinjen. (Jag blir dammsugarrabiat, så det hoppar jag gärna över. Jämt. Eller åtminstone tills det slurpar roligt i röret, som belöning. I like house-peace).

Det lät trevligt att gå och bada med sin hyresvärd och dennes son :) Det är det inte alla som kan/vill göra.

nattblogg

21 augusti 2012 17:08

Ja, det är mycket trevligt. Och ju längre mot sensommar/höst desto finare badgemenskap.

Jag beräknar (överslagsräkning beräknad utifrån ögonmått, så några felfaktorer är iblandade) att riskerna med städning sjunker ju större ordningen blir.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag drömde att det var fest i något hus. Mitt ex, E-L, gick dit. För hon känner liksom alla. I huset bodde Roger Pontare. Han berättade att han hade arbetat med vind hela livet. Han visade något som hade med vind att göra, något plagg eller liknande...

En gång för länge sen, när vi var ihop, så ringde hon och berättade om vad någon hade sagt eller gjort. Jag minns bara att jag svarade: "Människor är idioter." Och hon skrattade befriat.   Jag tänker ofta på det nu. Det jag sa. Och att det ligger...

Det finns en sorg i att en vän inte ser en. Att bli sedd och ändå inte sedd.  ...

Vi gick på "Ett sista race". Det var nästan fullt i salongen. Publiken skrattade och kommenterade. Det var trevligt.   Den var förstås oerhört fånig. Medvetet fånig, men kanske också för att det är enklare.  Rollbesättningen var lysande. Särs...

Orden. Ord är till för sanningen.  För att säga den, för att måla den, för att den ska få komma fram både direkt och indirekt, för att den ska få lysa upp.    Om bara orden kunde användas så.  Om bara den som talade ville säga det som är sant...