Hon frågade vad vi gjorde när vi var där. Jag svarade något om jobbet, men hon menade förstås när vi var lediga. Vi måste ju bada då, sa hon. Ja, det höll jag med om. Vi måste bada.

Igår var sista dagen innan vi skulle åka hem. Vi hade ännu inte badat. Två veckor går ganska fort. Jag tog en promenad till stranden. Det kunde inte vara så långt. Det var ju skyltat med en cykel på skylten. Medan jag gick blev klockan allt mer och jag insåg att om jag inte var framme kvart över tre, eller något sånt, så borde jag vända så att jag skulle hinna tillbaka. 

Jag kom fram tjugo över tre. Havet var stort, mörkblått längst bort, ljusare blått och sen grönaktigt mot stranden. Längs hela stranden hade det spolats upp något svart och det var också svart i vattnet närmast stranden. Det spelades beach volley och några yngre personer, som inte verkade så nogräknade, badade, Jag gick längs stranden för att hitta någonstans där det bara var sand, tills jag insåg att det inte fanns något sånt ställe. Det luktade lite illa i vattnet. Och var kallt, dock inte olidligt. Jag tvekade flera gånger innan jag föll bakåt i vattnet och sen gick upp. Det smakade salt. Som det ska i havet.

Jag hann inte tillbaka i tid.

Det kändes bra att ha badat i havet.