Oavsett vad man tycker om handlingen, så är det ett fint soundtrack.

Jag var nog lite sjuk när jag såg filmen, för jag har varit riktigt trött dagarna som följt. Och jag tyckte att filmen var riktigt fin, vilket ibland är ett tecken på att mitt immunförsvar är nere. Då kan jag bli lite gråtmild av allt möjligt.

Med reservation för att jag inte är riktigt säker på vad en road movie är, så skulle jag säga att Deadly Strangers är något av en road movie. De åker bil och är kanske inte alltid på väg någonstans. 

Jag tyckte om karaktärerna, trots att de definitivt hade sina sidor. Eller kanske just därför. De hade verkligen sina sidor, men trots det så har de också väldigt fina egenskaper som skiner igenom. 

Dessutom påminner Simon Ward om Michael Caine. På ögonen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag drömde att det var fest i något hus. Mitt ex, E-L, gick dit. För hon känner liksom alla. I huset bodde Roger Pontare. Han berättade att han hade arbetat med vind hela livet. Han visade något som hade med vind att göra, något plagg eller liknande...

En gång för länge sen, när vi var ihop, så ringde hon och berättade om vad någon hade sagt eller gjort. Jag minns bara att jag svarade: "Människor är idioter." Och hon skrattade befriat.   Jag tänker ofta på det nu. Det jag sa. Och att det ligger...

Det finns en sorg i att en vän inte ser en. Att bli sedd och ändå inte sedd.  ...

Vi gick på "Ett sista race". Det var nästan fullt i salongen. Publiken skrattade och kommenterade. Det var trevligt.   Den var förstås oerhört fånig. Medvetet fånig, men kanske också för att det är enklare.  Rollbesättningen var lysande. Särs...

Orden. Ord är till för sanningen.  För att säga den, för att måla den, för att den ska få komma fram både direkt och indirekt, för att den ska få lysa upp.    Om bara orden kunde användas så.  Om bara den som talade ville säga det som är sant...