Jag funderar på varför jag tänker annorlunda när jag pratar engelska än när jag pratar svenska. Jag blir mer extrovert på engelska.

Kanske har det att göra med begränsningen. Även om engelskan har många ord så är mitt ordförråd mer begränsat. Jag får liksom välja ett ord och gå vidare. 

Det kan också ha att göra med att jag bara använder engelska för att kommunicera. Om jag tänker för mig själv så tänker jag på svenska. När jag tänker på engelska så är syftet alltid att göra det begripligt för någon annan. 

Det kan ju också ha att göra med olika kulturer. Min engelska är mer amerikansk än brittisk, även om det nog är någon form av blandning, eftersom vi lärde oss mest brittisk engelska i skolan men det mesta på TV är amerikanskt. Plus att de olika dialekterna på TV kanske också blandas ihop i mitt huvud. Hursomhelst så kunde det vara intressant att jämföra hur det påverkar om man pratar brittisk engelska istället. 

Kanske det finns någon forskning på detta. Det är sådant man bör forska på. Saker som man kanske inte har undrat över, men när man ser att någon har undersökt så är man intresserad av svaret. Precis som uppsatsen om varför C-uppsatser aldrig blir färdiga. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag drömde att det var fest i något hus. Mitt ex, E-L, gick dit. För hon känner liksom alla. I huset bodde Roger Pontare. Han berättade att han hade arbetat med vind hela livet. Han visade något som hade med vind att göra, något plagg eller liknande...

En gång för länge sen, när vi var ihop, så ringde hon och berättade om vad någon hade sagt eller gjort. Jag minns bara att jag svarade: "Människor är idioter." Och hon skrattade befriat.   Jag tänker ofta på det nu. Det jag sa. Och att det ligger...

Det finns en sorg i att en vän inte ser en. Att bli sedd och ändå inte sedd.  ...

Vi gick på "Ett sista race". Det var nästan fullt i salongen. Publiken skrattade och kommenterade. Det var trevligt.   Den var förstås oerhört fånig. Medvetet fånig, men kanske också för att det är enklare.  Rollbesättningen var lysande. Särs...

Orden. Ord är till för sanningen.  För att säga den, för att måla den, för att den ska få komma fram både direkt och indirekt, för att den ska få lysa upp.    Om bara orden kunde användas så.  Om bara den som talade ville säga det som är sant...