Jag kan ju uppenbarligen inte blogga längre.

Deja vu, liksom.

Men det löser sig. Alltid.

Jag kommer tillbaka, och klagar på ett mer konstruktivt sätt. Som det ska vara.

Stackars Ozzy. Han skulle nog vara helt lost om det här vore sant. "Sharon, var är fjärrkontrollen? Sharon?" Själv har man ju full koll. :P

En gång var jag kär i Mata Hari i ett spex. Det var en crush som gick över väldigt snabbt i och för sig. Men det var rätt fint. På sitt sätt. Hon sjöng, förstås. Och trollband publiken.

Det var ett fint minne.