Jag minns när jag var på läger och just hade upptäckt Latin Kings. Det hade också en av lägerledarna. Han berättade om hur någon av hans arbetskamrater hade berättat om någon helt bedrövlig grupp och när de sedan spelades på radion så förstod alla vad han pratat om. Min bror och jag var ganska roade över detta. Och Latin Kings aktier steg ännu något.

Jag minns när jag spelade Snook för en arbetskamrat. Inte Mr Cool. Den är ju obegriplig. ("Ta av dig din truckerkeps. Ta av dig din truckerkeps.") Det var "Snook, ett och tårar". En lysande låt som gjorde mig glad på radion. Min arbetskamrat säger att det här är sån musik man blir deprimerad av. På tonfallet låter det mer som att hon menar att det är dåligt, än att ett mörker på riktigt skulle ha börjat sänka sig över hennes själ. Detta får kanske inte Snooks aktier att stiga, men jag är ändå något road.

Några år senare, på ett annat jobb, hör jag Oskar Linnros med "Från och med du" på radion. Det kan ju bero på det något begränsade utbudet på radion, som gjorde att den lät extra bra. Men visst har den något (även om den blev något sönderspelad). Och texten passade tillräckligt bra in i min situation för att den skulle tala lite extra till mig. Lite svårt att avgöra om musiken är hoppfull, eller om den bara förmedlar att hjärtat ännu inte riktigt förstått och därför fortsätter att slå.

För några veckor, eller kanske något mer nu, sedan hör jag tongångar som påminner om Oskar Linnros. Och det visar sig stämma. "Hur dom än" är mer optimistisk. "Jag ska göra det, fast ingen verkar tro mig. Den enda vägen uppåt nu är ner." Med musik som har samma budskap.

Jag antar att alla mina (två?) läsare vet om att Linnros var ena halvan i Snook. Men jag måste ändå skriva ut det för att avrunda inlägget med det bästa han har gjort. Eftersom jag är kluven till videon så får det bli den här stillbilden istället.

[Det påminner mig om när jag hörde "Det är dig jag vill ha" för första gången på radion. Det hör till saken att jag kom in efter den första (mer explicita) versen och fick höra de mer rara raderna om hur dåligt Dogge mådde när det blivit slut. Och så "Det var dig jag ville ha-a-a-a." Poesi. Hur Snook är poesi kan jag dock inte förklara. Mer än att det är falsettsång i refrängen.]

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag drömde att det var fest i något hus. Mitt ex, E-L, gick dit. För hon känner liksom alla. I huset bodde Roger Pontare. Han berättade att han hade arbetat med vind hela livet. Han visade något som hade med vind att göra, något plagg eller liknande...

En gång för länge sen, när vi var ihop, så ringde hon och berättade om vad någon hade sagt eller gjort. Jag minns bara att jag svarade: "Människor är idioter." Och hon skrattade befriat.   Jag tänker ofta på det nu. Det jag sa. Och att det ligger...

Det finns en sorg i att en vän inte ser en. Att bli sedd och ändå inte sedd.  ...

Vi gick på "Ett sista race". Det var nästan fullt i salongen. Publiken skrattade och kommenterade. Det var trevligt.   Den var förstås oerhört fånig. Medvetet fånig, men kanske också för att det är enklare.  Rollbesättningen var lysande. Särs...

Orden. Ord är till för sanningen.  För att säga den, för att måla den, för att den ska få komma fram både direkt och indirekt, för att den ska få lysa upp.    Om bara orden kunde användas så.  Om bara den som talade ville säga det som är sant...