En kvinna som inte syns när det är ljust, men som man kan ana konturerna av när ljuset släcks. Lika enkelt som effektivt.

I den lilla publiken (jag räknade till 14 personer) var vi flera som bara satt och väntade på att något skulle hända, vilket det ofta gjorde på ett eller annat sätt. Jag höll nästan på att vända mig till paret till vänster om mig och säga: "Visst är det bra?", men behärskade mig. De verkade i alla fall hålla med mig. 

Perfekt avkoppling. Omvärlden har helt ur tankarna och skönt adrenalin i ådrorna.

Lite som att trycka på Reset.

(Synd på slutet bara.)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag drömde att det var fest i något hus. Mitt ex, E-L, gick dit. För hon känner liksom alla. I huset bodde Roger Pontare. Han berättade att han hade arbetat med vind hela livet. Han visade något som hade med vind att göra, något plagg eller liknande...

En gång för länge sen, när vi var ihop, så ringde hon och berättade om vad någon hade sagt eller gjort. Jag minns bara att jag svarade: "Människor är idioter." Och hon skrattade befriat.   Jag tänker ofta på det nu. Det jag sa. Och att det ligger...

Det finns en sorg i att en vän inte ser en. Att bli sedd och ändå inte sedd.  ...

Vi gick på "Ett sista race". Det var nästan fullt i salongen. Publiken skrattade och kommenterade. Det var trevligt.   Den var förstås oerhört fånig. Medvetet fånig, men kanske också för att det är enklare.  Rollbesättningen var lysande. Särs...

Orden. Ord är till för sanningen.  För att säga den, för att måla den, för att den ska få komma fram både direkt och indirekt, för att den ska få lysa upp.    Om bara orden kunde användas så.  Om bara den som talade ville säga det som är sant...