En kvinna som inte syns när det är ljust, men som man kan ana konturerna av när ljuset släcks. Lika enkelt som effektivt.

I den lilla publiken (jag räknade till 14 personer) var vi flera som bara satt och väntade på att något skulle hända, vilket det ofta gjorde på ett eller annat sätt. Jag höll nästan på att vända mig till paret till vänster om mig och säga: "Visst är det bra?", men behärskade mig. De verkade i alla fall hålla med mig. 

Perfekt avkoppling. Omvärlden har helt ur tankarna och skönt adrenalin i ådrorna.

Lite som att trycka på Reset.

(Synd på slutet bara.)