Jag älskar henne.

Och hon älskar mig.

Minst en av oss är dum i huvudet.

Men vi är ett fint par.

Synd att det inte fungerar.

Kanske vi kan älska varandra på avstånd hela livet. Det fungerar.

Lysande.

Jag får ta fram min gitarr, för jag sitter på en guldgruva. 

Vi hade det bra.

Trodde jag.

Trodde hon.

Det blir alltid strul när vi ska träffas.

Hon har ont.

I själen.

Jag tror inte själen blir bättre.

Inte av att den distraheras av bråk.

Men det är ju inte min själ.

Kanske man kan hitta något som till och med tar slut på allt.

Inte livet. Men relationen.

Då kanske smärtan går över.

Undrar hur hon tänker.

Egentligen.

Vi hade det bra.

Trodde jag.