Någonstans därinne finns en vilja till förändring. En konstruktiv vilja. Det är bara att den är långt inne och ger sig inte tillkänna. Svårt för någon att veta om att de har en sådan vilja om de inte känner det själva. 

Men om allt det andra som distraherar (och mer) försvinner, eller i alla fall minskar, så märks viljan. Då kommer ett eget driv.

Jag borde sova.

Man kan i alla fall inte hjälpa någon som skulle kunna få en egen drivkraft, sen. I alla fall inte hjälpa så mycket som man skulle vilja. Och jag är nog fel person i vilket fall.

Men det är svårt att inte fundera ibland.

När man borde sova.

Jag har varit ledig i veckan. Men nu jobbar jag.

Det känns inte som natten till lördag. Det känns som att det ska bli tisdag.

Det måste någon mer som känner som jag.