Det är mörkt ute. Ja, det är ganska självklart när klockan är strax före midnatt i januari. Men ändå. På sommaren skulle det vara lite ljus nu. Jag vet inte varför det känns som att det ska vara ljust nu. Kanske för att jag sovit efter mitt dagpass (dagpass passar inte in i min dygnsrytm). Men det var ju ganska mörkt redan när jag slutade.

Nu ska jag äta i alla fall.

Det ska bli gott. Egentligen ska man inte sova utan att ha ätit. Då blir man så hungrig när man vaknar. Så tänker jag.

Den ena är naken

den andra är klädd

och tämligen vaken

och tämligen rädd

för en tredje som blivit bedraaaaagen.

Ola Magnell är fantastisk.

Min olyckliga kärlek gick över.

Så jag har inget att skriva om.

Det är en viss frustration.

Men en tillfredsställd sådan. 

Det är ju frustrationen som skapar bloggen.

*nynnar på Magnell och loggar ut.*

Kanske nån skit händer imorgon så kan jag klaga.

Annars blir det TV-blogg. :P

Jag har hört den här historien i olika versioner, men kommer inte riktigt ihåg någon av dem. Fast detaljerna spelar inte så stor roll.

Det var i alla fall en man som fick en häst. "Vad bra!", sa hans vänner. "Vi får se", sa byns vise man (han var rätt dryg, tror jag). Sen ramlade mannen av sin häst. "Vad synd!", sa hans vänner. "Vi får se", sa byns vise man. Sen blev alla inkallade till armén, men mannen var skadad så han blev inte inkallad. "Vilken tur!", sa mannens vänner. "Vi får se", sa byns vise man.

Nu kommer jag inte ihåg mer. 

Vad hände sen? Vi får se.

Sensmoralen är i alla fall att mannen var skadad resten av livet, för att han ramlat av en häst. Man måste vara försiktig.

Och att om jag inte trodde på Gud så skulle jag tro att allt var slump och då skulle jag vara rätt knäckt nu. Och förmodligen göra något dumt.

Det är någon sorts italiensk thriller på TV.

Jag sitter på jobbet. TVn är i bakgrunden. Jag hänger inte med i handlingen. Som vanligt. Men uppskattar beigea jackor, gamla skrivbordslampor och mycket mörker i ljussättningen utan att något blir otydligt. Stämningsskapande musik.

Snart slutar det.

Jag noterade att det börjar en film nu. The Party. Den går också om någon timme. TV4 och TV4+ sänder samma film. Den börjar innan den slutat på andra kanalen. Undrar om de har brist på program. Vad hände med spelprogrammen? 

Nu griper de mannen i beige jacka.

Polissirener. Snart eftertexter. Nu.

Fiolmusik.

Jag älskar henne.

Och hon älskar mig.

Minst en av oss är dum i huvudet.

Men vi är ett fint par.

Synd att det inte fungerar.

Kanske vi kan älska varandra på avstånd hela livet. Det fungerar.

Lysande.

Jag får ta fram min gitarr, för jag sitter på en guldgruva. 

Vi hade det bra.

Trodde jag.

Trodde hon.

Det blir alltid strul när vi ska träffas.

Hon har ont.

I själen.

Jag tror inte själen blir bättre.

Inte av att den distraheras av bråk.

Men det är ju inte min själ.

Kanske man kan hitta något som till och med tar slut på allt.

Inte livet. Men relationen.

Då kanske smärtan går över.

Undrar hur hon tänker.

Egentligen.

Vi hade det bra.

Trodde jag.