När man inte litar på andra människor. När man lätt tar saker som kritik och tar kritik både hårt och personligt. När man har ett behov av bekräftelse, att man har sin plats, att man får inkluderas, att man gör något bra, och i grunden, att man är älskad. 

Ibland samverkar allt detta så att man riskerar att stöta bort människor. 

Det är sorgligt. Jag vet inte vad man ska göra. Förutom att man kan försöka vara en vän och samtidigt hålla en viss distans. Vilket ju i sig inte blir vad det borde bli, men det blir det ju inte i vilket fall.