Upptäckte när jag jobbade natt i onsdags att Kanal 5 sänder "Cracker". Har mycket vaga minnen från den serien. Men det är något bekant över den geniale psykologen som kedjeröker och spelmissbrukar. Jag funderar över om jag redan på 90-talet, när serien ursprungligen gick, undrade om det verkligen var nödvändigt med dessa kontraster.

Avsnittet är i alla fall medryckande. En man med minnesförlust grips för hemska mord. Det är något vagt bekant över mannen också. Kanske har jag sett honom i något annat program, eller så påminner han bara om någon. Hursomhelst, de lite hårdhänta poliserna försöker skrämma honom och ifrågasätter hans minnesförlust. Det gör också vår geniale psykolog, Fitz. Jag börjar fundera på om han kanske ändå är oskyldig. Och hur saker och ting i så fall hänger ihop.

Programmet tar slut utan någon upplösning. 

Nästa vecka har jag semester och ingen TV. Det är lika bra, för annars hade jag nog glömt att se programmet.

 

bi

11 juli 2011 23:48

Jag ÄLSKAR Cracker!! Det är en serie jag aldrig kan glömma. Därför ska jag skaffa hela klabbet på DVD. Det kommer vara värt varenda krona :P
Fitz rules!!
Vad gillar du bäst med serien..?

nattblogg

12 juli 2011 02:16

Det finns mycket att tycka om med serien. Goda skådespelarinsatser, förstås. Att Fitz förstår människans hopplösa ondska, för han är likadan själv och vet det.

Och att man undrar hur saker hänger ihop. Det är ju inte alltid man gör i kriminalserier. Jag tror att man undrar i alla fall, jag gjorde det nu när jag såg senast. Men jag har glömt hur det var när jag såg förut, för 15 år sen eller vad det kan vara.

Sen blir det ofta snyggt när folk röker. Och åker bil. Mest röker, är snyggt. Han röker ju när han åker taxi.

 

bi

12 juli 2011 21:23

"Sen blir det ofta snyggt när folk röker. Och åker bil. Mest röker, är snyggt."

Ja, absolut JA! Seriöst, jag älskar en delen, har t om fejkrökt riktiga cigg som vuxen, och låtsats se sådär världsvan ut. Likaså röker i regel alltid mina huvudkaraktärer och för att inte snacka om hur snyggt det ser ut... Posen med handleden, och HUR insugningarna görs...är det desperat rökning, som vore ciggen en livboj..? Eller är det en tankfull process, där cigaretten då och då förs till läpparna, en lätt puff inåt och så tankspriddheten tillbaka igen? Eller sorgriden, tårar som rinner, askeplare som växer....är det kanske xxx, och han eller hon ser rökormarna slingra sig uppåt taket, undflyende transcendent blå rök...? Jag propagerar inte förrökning. men det är hel värld av estetik och karg vishet bara där!

nattblogg

12 juli 2011 21:26

Precis så!

:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag drömde att det var fest i något hus. Mitt ex, E-L, gick dit. För hon känner liksom alla. I huset bodde Roger Pontare. Han berättade att han hade arbetat med vind hela livet. Han visade något som hade med vind att göra, något plagg eller liknande...

En gång för länge sen, när vi var ihop, så ringde hon och berättade om vad någon hade sagt eller gjort. Jag minns bara att jag svarade: "Människor är idioter." Och hon skrattade befriat.   Jag tänker ofta på det nu. Det jag sa. Och att det ligger...

Det finns en sorg i att en vän inte ser en. Att bli sedd och ändå inte sedd.  ...

Vi gick på "Ett sista race". Det var nästan fullt i salongen. Publiken skrattade och kommenterade. Det var trevligt.   Den var förstås oerhört fånig. Medvetet fånig, men kanske också för att det är enklare.  Rollbesättningen var lysande. Särs...

Orden. Ord är till för sanningen.  För att säga den, för att måla den, för att den ska få komma fram både direkt och indirekt, för att den ska få lysa upp.    Om bara orden kunde användas så.  Om bara den som talade ville säga det som är sant...