Jag tänker mig ibland att människor som har samma yrke är likadana. Poliser är en viss typ, försäljare en annan osv. Det är förstås mitt oreflekterade jag som har den föreställningen, men det är rätt ofta jag inte reflekterar. När jag ser på TV t ex. Då kan jag se personer med olika yrken som verkar vara hemskt olika. Och sen inser jag att de ju alla är skådespelare. 

Gjorde den upplevelsen (igen) för en stund sen. 

Jag har en eller två vänner på facebook som jag inte vet vilka de är. Vet inte om det är bra eller dålig statistik, om man jämför. En av dem verkar veta vem jag är. Det är lite irriterande. Jag borde nog veta vem hon är också. Idag fyller hon år. Kanske skulle fråga. På ett diskret sätt. 

Fungerar säkert jättebra.

Sitter och lyssnar på Budgie. Bra grejer. Minns inte hur jag snubblade över dem.

Kommer att tänka på Chicago. Inte på grund av Budgie, utan tiden på dygnet. 25 or 6 to 4. En text om att det är tidigt på morgonen, men ingen text har ännu kunnat produceras.

Egentligen läser jag texter som inte borde ha skrivits. Men som nu måste läsas. Dubbelarbete kanske man kan kalla det. Fast jag är inte säker på om det första arbetet som las ner var särskilt helhjärtat. Kanske därför det ger extrajobb.

Rampljuset lockar med "Nakenbilder..?" Varför vill folk ha läsare om de inte har något att säga? Dum fråga. Alla vill ha uppskattning på något sätt. Eller åtminstone uppmärksamhet. Och alla har något att säga. Egentligen. Bara att de kanske inte vet vad. Just nu.

Nu är klockan strax fem. Jag är uppenbarligen rätt trött. Ska återvända till den av texterna som inte borde skrivits som jag satt och läste. Här är Budgie:

(Läsare med huvudet på skaft och som är intresserade av metalmusik kan ha spårat Budgie via Metallica som spelat både deras Breadfan och Crash Course in Brain Surgery.  Själv klickade jag vidare någon gång på youtube, dock inte via Metallica. Kommer förmodligen att förbli ett mysterium. Som å andra sidan säkert bara är intressant för mig själv.)

Idag var finalen.

Det var nya planer så det blev jobb och melodifestival.

Jag tittade, eller hade i alla fall tv:n på, men måste ändå hålla med Mauro:

I morgon blir det jobb. Ingen schlager. 

Skicka Ranelid. Det vore kul att höra vad engelsmännen tycker om det.

Tyskarna skulle nog älska honom i alla fall.

Eller skicka Torsten.

Jag reser mig.

Igen.

Men det blir väl Loreen.

För att hon är bäst.

Eller nåt sånt.

Men det är skönt.

Ingen schlager i morgon. 

Nattliv:

Med komp från "Lödder" till och från. 

Efter att ha sett Björn Ranelids bidrag i Melodifestivalen kan jag bara konstatera vad alla andra förmodligen redan visste: Peter Englund gjorde en total felbedömning.

Ser nu andra avsnittet av Kontoret på tv4play. (Såg förra avsnittet förra veckan.) Man lånar ogenerat från originalet och ger också credit i eftertexterna.

Det lustigaste är alla svenskar som talat om hur korkade amerikanerna är som måste ha sitt eget The Office. "Kan de inte förstå en referens till princessan Diana, utan måste ha en till Michelle Obama istället?" osv.

Min egen skepsis bottnade dock mest i att Ove (chefen) var en så lustig karaktär i Solsidan, så jag var tveksam till om han skulle fungera i en annan kontext.

Ove gör inte programmet i Kontoret. Men han är i alla fall inte en svensk David Brent. Däremot är Viking (Björn Gustafssons karaktär) och Erik (Kim Sulocki) svenska versioner av Gareth och Tim. Och Therese är förstås en svensk Dawn. Det är inte särskilt kreativt. Programmakarna får det väldigt mycket gratis.

Och det fungerar. Jag ser gärna ett avsnitt till.

Det fanns en värme mitt i den svarta humorn i det brittiska originalet som smittat av sig till den svenska varianten. Jag hoppas det håller i sig.