Jag tänkte passa på att trimma skägget medan jag talade i telefon. Jag hade ju hörlurar, så händerna var fria. Det gäller bara att se till att man inte klipper av hörlurarna.

Jag tror inte jag kommer att trimma skägget när jag pratar i telefon igen. Och det är ju bra med två lurar, så om en slutar fungera så har man i alla fall kvar den andra. 

80-talet har kommit till framtiden.

Det känns inte riktigt verkligt.

Jag undrar lite när allt ska ta slut.

Jag gick till sjön och badade med min hyresvärd och hans son. Jag tog inte med mig mobilen. Skönt att vara utan när man är ledig. Däremot måste jag ha tagit med mig nycklarna. Vet inte varför. Det är ju inte som att min hyresvärd inte kan låsa upp. När jag kommit hem kunde jag i alla fall inte hitta dem i någon ficka. Eller någon annanstans. De måste ha lämnat badbyxefickan och sjunkit till botten. Någon dag senare gick jag till sjön för att se om de ändå hållits uppe av nyckelringen och drivit i land. Lönlöst.

På personalmötet i tisdags berättade jag att min nyckelbricka låg på botten av en sjö. Och min hyresvärd ska se till att göra en ny kopia har han sagt.

Idag när jag kom hem så fortsatte jag att städa. Det kommer att bli ordning här så småningom. Flyttade lite böcker. Sorterade lite papper. Kastade lite. Under böcker och papper, på nattduksbordet, låg nycklarna.

Det ska bli skönt när det blir ordning. Men det är tydligt att det har sina risker att städa. 

Jag får avväga det hela, riskerna mot fördelarna.

Jag har fått ont i högerfoten. Det är lite problematiskt när man går mycket. Det går bättre när jag sträcker ut foten, så blodet går runt. Men jag är inte säker på hur jag gjort illa mig. Kanske jag landat på foten utan att först märka att jag inte landade riktigt bra.

Vad jag skulle skriva är att det är en bra dag.

Har jobbat natt men nu är jag ledig. Men det är ju svårt att blogga om sånt som är bra.

Tror foten håller på att bli bättre.

Jag märker, när jag sätter mig, hur trött jag är.

Jag jobbade ju natt.

Hur ska jag kunna tänka nu? Och producera något. 

Jag som skulle skriva mejl.

"Jag ska bara kolla mejlen." Kul att lyckas för en gångs skull. :P

Hon frågade vad vi gjorde när vi var där. Jag svarade något om jobbet, men hon menade förstås när vi var lediga. Vi måste ju bada då, sa hon. Ja, det höll jag med om. Vi måste bada.

Igår var sista dagen innan vi skulle åka hem. Vi hade ännu inte badat. Två veckor går ganska fort. Jag tog en promenad till stranden. Det kunde inte vara så långt. Det var ju skyltat med en cykel på skylten. Medan jag gick blev klockan allt mer och jag insåg att om jag inte var framme kvart över tre, eller något sånt, så borde jag vända så att jag skulle hinna tillbaka. 

Jag kom fram tjugo över tre. Havet var stort, mörkblått längst bort, ljusare blått och sen grönaktigt mot stranden. Längs hela stranden hade det spolats upp något svart och det var också svart i vattnet närmast stranden. Det spelades beach volley och några yngre personer, som inte verkade så nogräknade, badade, Jag gick längs stranden för att hitta någonstans där det bara var sand, tills jag insåg att det inte fanns något sånt ställe. Det luktade lite illa i vattnet. Och var kallt, dock inte olidligt. Jag tvekade flera gånger innan jag föll bakåt i vattnet och sen gick upp. Det smakade salt. Som det ska i havet.

Jag hann inte tillbaka i tid.

Det kändes bra att ha badat i havet.

Små, lövrika skogar.

Stora fält.

Små vägar.

Vita bondgårdar.

Lite regn.

Tidiga morgnar. Ibland. I rad.

Senare morgnar. Imorgon. I övermorgon.

En vecka av två nu.

Att sitta på tåget. Och närma sig. 

Sen är det slut. För denna gång.

Det går bra. 

Det blir mycket pengar.

Det blir skönt att komma hem.

När människor är blinda för att de själva vill vara det.

Det kommer en dag när de inte kan vända bort blicken och låtsas att allt är bra.

Det skulle vända sig lite i magen på mig,

om inte hjärtat redan knutit sig.

Jag undrar inte varför.

Det finns alltid en förklaring.

Det är egentligen en gammal sorg.

Ett gammalt sår.

Inte bara i mitt hjärta, utan vidöppet.

Men om man vänder bort blicken kan man låtsas att man inte ser.